4 år

Idag är det alltså fyra år sedan jag sist såg min bror. Den 20 januari 2008 kommer väldigt nära. Jag kommer ihåg hur vi satt där vid middagsbordet och undrade varför Marcus inte hade kommit hem, varför han inte svarade på mobilen. Det tog någon dag innan det slog mig att han nog aldrig kommer hem igen.
Vad som är skillnad denna årsdag gämfört med alla andra är att i år har vi en urna. Marcus kropp var försvunnen i nästan 3 år och 8 månader.
Vi har bestämt att vi ska sänka ner askan på samma plats som han en gång förolyckades. Jag är lite nervös, det är jag som har fått i uppgift att sänka ner den.

Många känslor åker runt i kroppen idag.


Jag saknar dig bästa storebror!

godkänd

Varför jag inte skrivit något om vad vi ska göra med Marcus kropp är för att vi inte har varit säkra själva hur vi vill göra. Men nu i förrgår fick vi hem i brevlådan ett brev där det stog att ansökan om att få strö ut askan i Kågefjärden blev godkänd.
Så på årsdagen den 20 januari är då det kommer att ske.

Eftersom att det gått så lång tid sen han dog så har man hunnit acceptera havet som gravplats, det känns naturligt att gå till havet då man vill sörja. Jag har stor respekt för havet som tog ifrån mig min ett år äldre bror, men samtidigt älskar jag havet. Det fina är att jag kan stå i Kågefjärden, stugan i Övik eller på en strand i Thailand men det är fortfarande samma hav.


Min käre bror i Thailand


Muddring i Kågefjärden

Tycker att mamma förklarade det väldigt bra, så läs här!

1009

Låter som en evighet. Ettusennio dagar sedan jag sist såg min bror. Tror jag börjar tänka mer när vintern närmar sig, allt kommer så nära då. Julen närmar sig också, inget jag ser framemot.. Vi har pratat om att åka bort över jul men tror inte det blir något, vi får se.

Jag tänker på dig, saknar dig! <3


Sommaren 2007, Marcus sista sommar

kom änglar

Jag tänker på min ängel ikväll. Jag har lite svårt att bestämma mig för hur jag känner, jag känner både glädje och sorg. Ett leende blandas med en tår.
Jag fick höra några av mina absoluta favoritlåtar i fredags, tänkte extra mycket på dig då.

Kom änglar
Elegi
Ingen soldat
Kom ihåg mig
Hugger i sten
Om du lämnade mig nu

Ville bara säga hur mycket jag älskar dig, jag saknar dig! <3




två och ett halvt år

Jag tänker på dig lite extra idag, saknar dig!


MARCUS

Grattis på namnsdagen! :)


20 januari

2 år av sorg och saknad.
Kvällen var fin och tack alla som stöttar!
Jag skriver mer senare, just nu vill jag bara tänka för mig själv ett tag..


Jag älskar dig

grattis på 20-årsdagen

Grattis brorsan! Du skulle ha fyllt 20 år idag. Jag vet hur glad du var den dagen du fyllde 18 år, därför vet jag att du skulle ha varit minst lika glad idag. Men jag vet att du har det bra där du är nu, du vet att jag saknar dig!
Vi ses ikväll ute vid hamnen, älskar dig <3


Vad är julen för dig?

Julen var något av de bästa som hände på hela året.
Julen var något jag längtade till.
Julen var något som betydde glädje.
Julen är inte något av det längre.
Julen är något jag helst hoppar över.
Julen betyder inte glädje för mig längre.

Glädjen har bytts ut mot ensamhet och saknad.
Jag känner mig ensam.
Jag är ensam.

Julen för mig är en dum högtid som påminner mig om ensamhet.
Vad är julen för dig?


dödförklaring

Idag, den 11 november blev min bror Marcus Degerman dödförklarad.
Det är snart 1 år och 10 månader sedan han dog.
Trots att man har vetat det så länge så känns det ändå lite extra när det nu är fastställt.


DgN^

en kväll för brorsan

Det blev en ganska känslosam kväll ikväll. Vi hade bjudit in lite av Marcus kompisar på fika. Vi trodde att det bara skulle komma några stycken, men det kom fler än så. Det är jättekul, verkligen!
Vi började med att fika, sen gick vi ner till teven och såg på dokumentären som Frida hade gjort om Marcus som projektarbete förra året. Det är ganska jobbigt att se sånt, speciellt när så många var där som kände Marcus.
Vi avslutade kvällen med att fara ut till Kåge och tända ljus ute vid bryggorna. Jag räknade oss till 17 stycken.

Tack allihop som kom, det betyder jättemycket!



Allt för dig! Saknar dig <3


det är jobbigt att ha ont

Saknaden växer. Jag skulle vilja säga så mycket men får inte ut några ord.
Man kan dela upp mitt liv i två delar. Om jag tänker tillbaka på något funderar jag alltid först, var det före eller efter den 20 januari 2008? Efter det datumet började ett nytt liv. Ett liv jag helst hade sluppit att byta till. Jag säger inte att jag lever ett dåligt liv nu, men ni kanske förstår.


Min underbara bror tillsammans med pappa på en kanot i Thailand


20 september

Idag var dagen man skulle rösta till kyrkovalet. Vi fick hem fyra röstkort i brevlådan. Bara tre har möjlighet att rösta. Den 16 oktober tas ansökan om dödförklaring upp, kanske slipper vi snart få hem brev till Marcus.
Den 20:e varje månad får en att tänka till lite extra. Idag var det 20 månader sen jag sist såg brorsan.


faget

28 försvunna personer i Västerbotten

Igår var det en artikel i Västerbottens Folkblad om försvunna personer i Västerbotten.
Artikeln läser ni här. Om ni klickar er vidare på länkarna längst ner i artikeln så har dom skrivit lite om Marcus på en av dem.


brorsan


1½ år

Idag är det den 20 juli och det var nu ett och ett halvt år sedan jag sist såg brorsan. Saknaden växer varje dag. Det var på somrarna som vi spenderade mest tid tillsammans, speciellt när vi var i stugan. Jag ler när jag tänker på det.
När du försvann så försvann även en del av mig. Det är så tomt utan dig.
Jag älskar dig!


en veckas sökning

Har kanske glömt och berätta lite om sökningen som var. Samtidigt som jag befann mig i Borlänge så var Reino med hundar och båt på plats ute i Kågefjärden. Trots bra väderförhållanden så blev det ingen framgång i sökandet. Läs om allt på minnesfonden.
Kanske kommer vi aldrig att hitta Marcus kropp. Jag hoppas av hela mitt hjärta, samtidigt som jag är rädd att vi ska göra det.


Sonar vaktar båten

när det hugger till i hjärtat

Vissa rubriker tar ondare än andra.
Läs Här.

Vi ska få besked imorgon, hur det än ligger till.
Godnatt

vecka 26

Det kommer hända en hel del just den veckan. Vi kommer hem från Skåne och sen ska jag direkt iväg igen till Borlänge och Peace & Love. Samtidigt så ska det ske en ny sökning. Reino kör hit hela vägen från södra Finland med hundar, båt och sökutrustning.
Kanske är det skönt att få vara borta just den veckan, men känner en viss oro också. Jag ska göra mitt bästa för att försöka ha det så kul som det bara går på Peace & Love.


DgN

18 år och 10 dagar

I morse vaknade jag upp och insåg att jag inte längre är yngre än min egna storebror. Han blev bara 18 år och 9 dagar. För mig är det omöjligt att tänka, man har så mycket kvar att göra, så mycket att uppleva.
Du kommer alltid att vara min storebror, även fast jag har levt längre än dig.
Saknaden gör ont varje dag. Som jag skrev tre dagar efter olyckan; det kommer inte att bli bättre med tiden. Saknaden är något som aldrig kommer att bli bättre, den växer varje dag.
Jag älskar dig!




alldeles för många veckor


dödförklaring

Angående Marcus dödförklaring så har vi för andra gången gjort en ansökan. Första gången blev vi direkt nekade, men nu är det bestämt att ansökan ska behandlas. Nu någon gång i veckan kommer det stå i tidningen om någon har en annan åsikt än att han är död. Om ett halvår kommer det sedan beslutas om dödförklaring eller ej.


saknaden växer varje dag


DgN

26/2

Det känns som att det var ett tag sen jag skrev något om brorsan nu.
Vi har skickat in en ny ansökan om dödsförklaring eftersom den första nekades.
Kan också berätta att en ny sökning kanske snart är på gång.

Jag tänker på dig varje dag, saknar varje dag. På senaste tiden har det varit aningen lättare för mitt lilla hjärta, jag har känt mig gladare. Vi får se hur det blir om en ny sökning startar snart.

Jag tror jag ska börja med att skriva ner nått minne jag har med brorsan nån gång lite då och då, det är ju minnena som gör mig glad och får mig att se framåt.

Sista konversationen vi hade på msn, kanske inte kul men för mig blir jag glad för dom allra minsta sakerna.

- marrr - ey mat
dgEn - nu=
- marrr - sen
- marrr - nej kom nu
dgEn - okok gå till köket då !!!!!!!!
- marrr - MEN GÖRE NU!
- marrr - NU GÅ NU!
dgEn - SKARU?!!?!?!
- marrr - NOG OM DIG!
dgEn - SÅ DÄR SÄGER MAN INTE OM SIN MAMMA!
- marrr - MIN MAMMA ÄR DIN MAMMA!
dgEn - 42 sek
- marrr - 21
dgEn - 20
dgEn - 18
dgEn - 10 nu
dgEn - 5
dgEn - 2

 

ett ljus i mörkret

Idag fick vi besök av Robin och Birgitta från ö-vik. Dom kunde inte vara med i tisdags och kom därför upp nu istället.
Vi gick ut på isen och tände islyktan. Det är en bit att gå innan man kommer fram.
På något sätt så tycker jag att det är så fint att kunna vara på den platsen där min bror tog sina sista andetag. Samtidigt är det hemskt om man tänker på vad som hänt på den platsen.

Igår var det ett år sedan som din skoter drogs upp precis där lyktan står.


minneskväll

Minneskvällen ute i Kåge var jättefin. Jag blev förvånad att det kom så mycket folk.
Alla samlades runt islyktan som stod på den plats som skotern hittades.
Många ljus tändes. Musik spelades och ljusballonger skickades iväg.

Ni kan även läsa om kvällen och se bilder på norran.se.
Ikväll sänds ett kort inlägg i tvåan klockan 22.15 och på ettan 19.15.


20 januari

Ett år. Många tankar kommer upp hur man kände och vad man gjorde precis för ett år sedan.
På morgonen satt vi nere vid pianot. Det hade kommit massa ny snö under natten. Du var överlycklig eftersom du knappt fått använda din nya skoter när det varit så lite snö. Du for hemifrån gladare än aldrig förr.

Det känns som att jag ringde hundratals gånger till din mobil den kvällen, alltid samma mobilsvar som jag kom fram till, aldrig något svar.

Jag tror det var andra dygnet som var värst, första dygnet gick jag fortfarande och trodde att du kanske fått soppatorsk ute i skogen, att allt skulle bli bra och att du skulle komma hem.

Dagarna börjar bli väldigt luddiga i vilken ordning allt hände.
3 dagar efter olyckan hittades skotern.
Den mesta tiden togs upp av att prata med poliser, mycket bara att få dem att söka ytterligare en dag.

Vissa kvällar grät jag i panik, låg och slog i väggen och skrek att det kan inte vara sant, kom hem!
Du kom aldrig hem.

Det kommer fortfarande brev med posten till dig ibland.
Du är ju trots allt inte död, bara försvunnen.

Hoppet om att hitta dig levande tog slut ganska snabbt. Det hopp som finns kvar nu är det som säger att vi en dag ska hitta din kropp.

Det tar ont, det känns i hjärtat varje dag.
Det gör ont att veta att inga fler minnen med dig kommer att byggas upp. Men jag är otroligt glad över dom jag fick. Drygt 16 oförglömliga år.


"Don't cry because it's over - 

Smile because it happened."




Min ängel

ute vid kajen

Igår var det Marcus födelsedag. Vi bakade tårta, bjöd hem några av Marcus kompisar sen for vi ut till kajen. Ute vid kajen tände vi marschaller och skickade iväg ufoballonger.



Bilder tagna från Sanna

Tidigare inlägg
RSS 2.0